sunlightsymphony

Har knappt sovit en blund i natt. Då jag haft hjärtklappning och ångest.
Tror jag sov tre timmar allt som allt.
Jag mår fruktansvärt dåligt inom mig och det har även satt sig fysiskt nu.
Det gör att jag är sjuk ofta och mår allmänt risigt.
När jag går och lägger mig på kvällen vill jag inte vakna upp till en ny dag.
Det känns fruktansvärt hemskt att må så dåligt och inte kunna beskriva det i ord.
Jag erkänner jag har rasat totalt. Min vardag har raserats, jag kan inte, vill inte, orkar inte, klarar inte
ta mig igenom en hel dag.
Jag har hållt skenet uppe i så många månader nu av rädsla för vad folk ska tycka o tänka.
För det är just de folk gör tycker och tänker en himla massa.
Jag vet ju själv jag är också en sådan människa.

Jag har nästan alltid mått bra i mitt liv fram till för tre år sedan. Då fick jag hjälp, jag fick tabletter och jag fick prata med någon.
Men min sambo kunde inte acceptera och förstå mig.
Det gjorde min läkningsprocess mycket jobbigare.
 
Efter sex månader mådde jag bra igen. Och har gjort det från och till.
Men för ett år sedan började det igen och har varit rätt intensivt från och till.
Men nu finns det där hela tiden, jag mår inte alls bra. Jag vet inte varför jag mår så här dåligt.
Jag är helt slut i kroppen mår dåligt (svårt att förklara.) Sjuk i själen sa doktorn till mig första gången.
Jag får hjärtklappning och svårt att andas. Panik. Det är som en ända stor ond cirkel och jag ser inget slut.
Igår brast de. Jag gråter inte ofta, men nu sprutade tårarna som aldrig förr fanns ingen hejd.
Jag vill inte visa för någon att jag mår dåligt. Men å andra sidan syns det inte utåt heller. Men det känns fruktansvärt inut i mig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har inte valt att må så här dåligt. Och när man mår så dåligt att man inte vill leva längre då har det gått långt.
Jag har kanske varit dum mot mig själv som inte gått till doktorn. Men jag tror alltid att det ordnar sig och blir bra. Sedan går jag väldigt ogärna till doktorn, då  det känns som de inte tror på mig.
Just nu känns det bättre om jag hade somnat och aldrig vaknat igen.
JAG VILL MÅ BRA!
 Jag saknar mitt glada spralliga jag.
 Det är som bortblåst.

Jag vet också att det är svårt för vissa att förstå eftersom de själv aldrig mått dåligt på det sättet.
Jag har inte vågat säga något till min sambo. Vågat tänker ni?!
Nä jag har inte vågat pga hans reaktion jag fick för snart tre år sedan när jag var sjuk.

Men jag fattar ju att jag måste berätta. Han är ju mitt allt vi måste  kunna prata om allt med varandra.
Jag berättade det idag. Jag brast. Jag gick i sönder. Jag blottade mig totalt.Tårarna sprutade.
Han hade ingen aning. Så bra är jag på att dölja det.
Eller rättare sagt så syns det inte speciellt utåt möjligtvis i ögonen.
Jag har sällan känt mig så lättad när han krama mig hårt och sa att vi ska klara det här tillsammans. Du måste bli frisk och må bra. Mår inte du bra mår inte jag bra.
Jag vet att han saknar den glada spralliga påhittiga tjejen jag en gång var.
 Och DET gör jag med.
Han sa att jag måste gå till doktorn och få hjälp så fort som möjligt.
Och det ska jag. I detta fallet så bryr jag mig inte om någonting annat än att bli frisk och få må bra igen.
Jag har inte berättat på jobb. men det kommer väl komma fram när jag varit hos doktorn.
Men just nu bryr jag mig inte om jobbet speciellt jag måste bry mig om mig själv.
För annars kommer jag att gå under.
Jag har redan gått ner 3 kilo denna veckan. På fem dagar. Och det beror inte på att jag inte äter för det gör jag så gott jag kan. Men tänk vad kroppen kan ställa till de när man inte mår bra psykiskt.

Jaja jag är ingen sämre människa för det.
Det kan hända vem som helst.

Jag har inte valt detta. Jag väljer inte att må dåligt, att ha ångest, panik, inte kunna sova, inte ha någon energi och ork kvar, inte kunna vistas ute bland folk, bli yr, och känna att jag har rasat inombord.osv.

Jag är ingen svag människa. Jag har alltid sett mig själv som en stark och målmedveten tjej.
Men just nu är jag svag och värdelös.

Jag skulle inte ens önska min värsta ovän det.

Så nu har jag blottat min själ.
Och folk får tycka o tänka precis vad de vill.

För jag vill leva, jag vill må bra
och en dag ska jag det.