Helgen är här
Denna vecka har gått fruktansvärt långsamt...
Har mått värre än fan. Men jag har kämpat mig igenom dagarna på jobb,
med nöd och näppe!!
Att vakna upp varje ny dag och känna sig så dålig så man lika gärna kunde dött.
All lust, ork motivation är som bortblåst.
Jag är så trött att jag skulle kunna sova 24/7.
Benen känns som spagetti när jag ställer mig upp,
Och magen har lagt av. Så fort man äter så dröjer det inte länge innan man får uppsöka toaletten.Suck.
Tur att det bara kommer nerifrån så det inte kommer uppifrån. Bläää..
Varför har jag blivit drabbad av denna ångest oro och depression??
Kommer det någonsin försvinna eller kommer jag få leva med det alltid?!
Första gången det hände kallades det utbrännd eller att jag gått in i väggen. Hmm..
Har knaprat tabletter med slutade när jag mådde bra.För ca ett och ett halvt år sedan. Så det är väl dags och ta tag i mott liv och masa mig till doktorn. För som sagt må så här dåligt varje dag, då kan man lika bra skita i o leva.
Man vill bara sätta sig ner o stortjuta. Men vad hjälper det igentligen??!
Det syns ju inte utåt att man mår så dåligt.
Vissa i min omgivning har svårt för att förstå. Medans andra är mina stöttepelare och står vid min sida
när jag än behöver det.
(Ni vet vilka ni är)
Jag undrar när detta elände ska ta slut.
Iallafall nu är det äntligen helg.
Jag ska försöka ta det lugnt hela helgen.
Just nu sitter jag med avfärgning i håret,
Ska bli roligt och se hur bra det tar denna gången. Sen ska jag färga det ljus brunt/mörkblont med slingor.
Men resultatet får vänta på sig då avfärgningen ska sitta en timme.
Imorgon ska vi bege oss och beställa nya vitvaror till köket.
Ska bli skönt och slippa detta gamla möget. Vi har inte bestämt oss än
vad vi ska ha för bänkskivor. Men det får vi se.
Vill nog ha i ek.
Nu ska vi strax titta på nya Wallander.
Hoppas på bra väder imorgonkväll och att jag mår nåt sånär okej.
För då blir det grillning med bästa vännerna Petra och Benny =)
åh om du visste vad jag vet hur du har det...usch och tvi.Dock så har jag levt så konstant med min mage i halva mitt liv nu.
Om du är ledsen så gråt och är du glad så va glad.Du ska inte hålla in en massa för du vet nog det inte är så bra för dig.Men så här som du har det kan du inte ha det.Man måste ha ett ganska starkt psyke om man ska klarar av kroppen krämpor och du kanske ska gå och prata med någon?eller om du har en mycket god vän som du kan ringa då du vill bara få ut din ledsamhet.Jag tror att du har kommit långt ner i en svacka och det kanske är svårt att se de ljusa runt om kring dig just nu men tro mig...saker och ting kommer att bli sakta bra igen.Du måste ta hand om dig för det finns bara en av dig...du är unik och du klarar mer än du tror och jag hoppas innerligt du mår lite lite bättre så du orkar mer.Det verkar som di kropp har kommit in i en ond cirkel och då reagerar kroppen så som den gör nu.Försök att ät små protioner ut delat underdagen.Ingen fet mat,konserverat eller stekt mat...för det är ganska svårt för magen att ta hand om då den är som sämst.Massa massa kram
