Så kan det vara

Usch ja vilken dag.
Hade tid hos den nya doktorn imorse halv nio.
Det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag har märkt att olika läkare ser olika på samma sak.
Denna jag träffade idag då min ordinarie é ledig, hade just den inställningen jag inte hoppats att han skulle ha.

Jag berättade att mina tabletter inte fungerade och att jag fortfarande står kvar där jag var första dagen jag sökte hjälp.
Jag är inte här för att bli sjukskriven o knapra tabletter utan för att veta vad de är för fel och få hjälp.

Han sa inte så väldans mycket mer än att han tyckte jag skulle gå tillbaka till jobbet,
och så skrev han ut nya tabletter. Som SKULLE fungera sa han.
Nu snackar vi lyckopiller på hög nivå. Fick några nya som hette venlafaxin och de var ingen dålig doserin heller nu snackar vi 150mg. Drogad eehh ja.
Han menade på att det går över alla mår dåligt mins en gång i livet.
Amen hallå. Jag skiter väl i alla andra. Jag måste bli bättre och käka massa jävla piller och gå o jobba löser knapast några problem.
Visst de hjälper inte att vara hemma, men de underlättar en del.
Inte så kul att få en panikattack eller ångest i en trappa och kanske stå och stortjuta framför hyresgästerna.
Är man en lämplig anställd då? Som kan sköta sitt arbete. Skrattretande.
Jag hatar läkare som tror att de kan proppa människor fulla med piller och tro att de löser problemen.
När man bytar tabletter så brukar man dessutom bli sjukskriven till de verkat. men nä då. Jag fick vara hemma denna veckan sedan ska jag vara tillbaka på jobb på måndag.
Iofs så ska jag bara jobba tre timmar om dagen i två veckor sedan gå upp till min vanliga tid.
Bäst att hänga med för här går det minsann undan.
Men jag kan ju inget annat än att prova. Behöll min tid till min läckare som jag hade tid hos den 26.
Han verkade lite mer vettig.

Eftermiddagen spenderades hos psykologen.
Kände att jag var lite mer pratvillig idag. Dels för att jag berättade om allt som hände med samtalen till dem förra veckan och allt klödd och sedan har vi börjat beta av varför jag mår dåligt.
Det känns som man fan ska få ta tag i allt själv innan det händer något. Kass sjukvård alltså.
Men jag sa till honom idag (psykologen) att de fungerar inte om vi ska ses en till två gånger i månaden.
Det kommer o bli en utdragen prosess då och sedan kommer det sluta med att jag inte pallar ta mig i kragen och gå dit.
Jag krävde ett samtal i veckan. Nu jävlar måste jag börja må bättre.
Och de gick ju bra. Så nu e jag bokad det 4 kommande torsdagarna till att börja med.
Att man ska behöva säga till om de liksom.
Jaja.

Jag hoppas att det går bra på måndag iaf. De måste det göra.
Nu ska jag lägga mig tänkte jagoch hoppas på att få sova.
Känner för tillfället av en biverknong och de e att jag ser dimmigt, nästan lite suddigt.
Jaja det rättar väl till sig hoppas jag.
Det känns hemskt och äta sådana mängder medicin.
Men kan det hjälpa mig på vägen så är det ingen tvekan om att jag måste ta dem.
Jag menar i vanliga fall på de vanligaste antidepressiva så käkar man mellan 15-45mg
Men inte jag, här käkar vi 150mg. Sjukt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • © J e s s i c a| D e s i g n
  • RSS 2.0